Dopning – ett problem i samhälle och idrott

Dopning handlar om ett missbruk av främst Anabola Androgena Steroider (AAS) och andra läkemedel. Avsikten med den här typen av dopning är att öka musklernas styrka och volym, ofta av estetiska skäl.

Varför dopning?

Forskning har visat att det finns ett antal förklaringar till varför man dopar sig. Inom idrott på elitnivå används dopningsmedel för att förbättra den fysiska prestationen i syfte att vinna tävlingar, lösa viktproblem och minska smärta.

Inom motionsidrotten, det vill säga vid träning utan några tävlingsambitioner, är det vanligaste motivet att förbättra sitt utseende och bli mer muskulös. Där ses dopningsmedel som en snabb genväg till en mer muskulös kropp. Vid dopning för att få en muskulösare kropp är det hormondopningspreparat som används, och det vanligaste är AAS (anabola androgena steroider).

Även blandmissbruk och experimenterade med olika droger har visat sig kunna leda till användande av AAS. ”Strategiskt bruk” hos kriminella personer har förts fram som ytterligare en förklaring till missbruk av AAS, alltså att steroider används för att bli stark, aggressiv och känslokall samt för att öka känslan av oövervinnelighet.

Kroppskultur, skönhetsideal och genus

Det sammantaget vanligaste skälet till AAS-missbruk är att man vill bygga en muskulös och vacker kropp. Det återspeglas i ett kroppsideal som funnits i årtusenden, men som under de senaste decennierna blivit mer och mer extremt. Bara genom att jämföra 40 år tillbaka i tiden syns en stor skillnad i hur kroppen framställs i allt från leksaksdockor till kalsongmodeller. En muskulös kropp med minimalt med underhudsfett är idag ett tydligt manligt ideal, men även bland kvinnor har muskler fått ett större värde.

Våra föreställningar om skönhet och kön är viktiga faktorer för hur vår kroppskultur utvecklas. Vårt förhållningssätt till kroppen och sådant som muskelbyggande, bantning, plastikkirurgi och dopning är en del av en modern kroppskultur där kroppen utgör en viktig grund för vår identitet. Därmed ger också ökade möjligheter att förändra ens kropp även möjligheter att förändra vem man är och hur man uppfattas. Om inte annat så i alla fall på ytan.

I en del fall leder försöken att leva upp till dessa förväntningar till såväl användande av dopningspreparat som till ätstörningar.  Muskeldysmorfi eller megarexi, är när någon uppfattar sin kropps om mindre muskulös än den egentligen är. Ofta beskrivs det som en omvänd anorexi bland män. Båda diagnoserna vilar dock på samma grund och handlar om ens kropp och hur den uppfattas av andra.

Vem är doparen?

Det är svårt att göra en tydlig profil över personer som använder AAS. I den begränsade forskning som finns har man hittat era olika typer av användare i era olika typer av miljöer. Missbruk av dopningsmedel har främst studerats i idrottssammanhang, i skolor (ofta med idrottslig inriktning), på fängelser, i kriminella sammanhang, i missbrukssammanhang, på narkotikabehandlingskliniker och på träningsanläggningar. Det är på träningsanläggningar som man hittar flest användare. Detta kan förklaras av att den muskeluppbyggande effekten av hormonpreparaten maximeras av styrketräning.

Användandet av AAS är betydligt vanligare bland män än bland kvinnor. I relation till samhällets kroppskultur kan detta förklaras av de skilda ideal som finns för kvinnor och män, som förenklat säger att kvinnor ska vara smala och män muskulösa. Detta förklarar också delvis vilka dopningspreparat som oftast används av vilka användare – muskeluppbyggande preparat används av män och bantningspreparat används av kvinnor. På senare tid har dock användandet av AAS ökat bland kvinnor.

När det gäller social klass och etnicitet verkar det inte finnas några entydiga skillnader. Missbruk av AAS har i en stor studie i USA visat sig vara vanligast bland ”välutbildade vita män” med höga inkomster. Hur det ser ut i Sverige vet vi inte säkert, men man kan utgå ifrån att i princip vem som helst kan använda AAS.

Den ökande användningen av dopningspreparat har av vissa forskare tolkats som en konsekvens av den ökade medikaliseringen i samhället.

Missbruk av AAS är vanligast bland personer mellan 18 och 34 år, vilket innebär att debuten är något senare än för tobak, alkohol och narkotika.

Anabola androgena steroider – effekter och bieffekter

Anabola androgena steroider (AAS) är ett samlingsnamn för syntetiska manliga könshormoner där det viktigaste hormonet är testosteron. Kort efter upptäckten av testosteron kunde man konstatera att detta hormon gav upphov till två viktiga effekter, nämligen den androgena och den anabola effekten. Syntetiska ämnen som framställts i avsikt att renodla den anabola effekten hos testosteron kom att kallas för anabola steroider. Det visade sig dock svårt att få fram en renodlad anabol effekt. Därför innefattas även uttrycket androgen när det gäller dessa substanser.

AAS har två huvudsakliga effekter:

  • Anabol effekt – vävnadsuppbyggande egenskaper, ökad muskeltillväxt, snabbare läkning av skador, minskad nedbrytning av vävnad
  • Androgen effekt – stimulerar utvecklingen av manliga könskaraktärer

Förväntade effekter

Intag av AAS i muskelökande syfte sker ofta i s.k. ”suprafysiologiska doser” Det är inte ovanligt att man tar upp till 100 gånger den rekommenderade dosen för medicinering av sjukdomar. Det man är ute efter och i många fall får, är effekter som;

  • Bättre träningsprestation
  • Snabbare återhämtning
  • Stimulerad muskeltillväxt
  • Mer styrka
  • Extrem viktökning på kort tid
  • Psykiska effekter som tex. ökad aggressivitet, ökad fokusering och empatistörningar.

 

Fysiska biverkningar

Det finns många olika biverkningar av AAS och de är inte alltid lika tydliga hos alla missbrukare. Inre skador inträffar dessutom ofta utan att användaren märker det.

Missbruk av AAS kan leda till ett fysiskt beroende, där kroppen reagerar negativt om den inte får preparaten. I träningssammanhang används ofta AAS i doser som är mer än 100 gånger den rekommenderade dosen för medicinering av sjukdomar.

AAS leder ofta till ett blandmissbruk där andra muskelökande preparat, läkemedel och narkotiska preparat ingår.

Vanliga fysiska biverkningar av AAS

  • Vätskeretention och ödem. AAS binder salt och vatten i kroppen vilket leder till viktökning och detta kan leda till ett förhöjt blodtryck
  • Ökat håravfall och skallighet
  • Svår akne, särskilt i ansikte och på överkropp
  • Ökad pigmentering
  • Hudbristningar
  • Sen- och muskelskador
  • Tillväxtrubbningar
  • Leverskador
  • Ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar

Fysiska biverkningar hos män

  • Nedreglering av kroppseget testosteron
  • Erektionsproblem
  • Minskad spermieproduktion
  • Förminskade testiklar
  • Minskad sexlust
  • Gynekomasti

Fysiska biverkningar hos kvinnor

  • Upphörd eller oregelbunden menstruation
  • Minskad fertilitet med eventuell sterilitet
  • Klitorisförstoring
  • Skäggväxt och ökad kroppsbehåring
  • Håravfall
  • Utveckling av en djupare och grövre röst
  • Minskning av bröstens storlek

Fysiska biverkningar hos kvinnor är ofta bestående.

Psykiska biverkningar

Missbruk av AAS kan leda till ett psykiskt beroende vilket beror på att belöningssystemet i hjärnan aktiveras. När vi till exempel får mat efter att vi har känt hunger, utlöser detta system en belöning i form av lugn, välbefinnande och avslappning – vi mår helt enkelt bra. Även om vi är mätta lockas vi ibland att ta mer mat på grund av ett starkt begär efter denna belöning. Droger verkar genom samma mekanismer i hjärnan, bara mycket mer och kraftigare, vilket kan leda till ett psykiskt beroende. Det är denna mekanism som gör att missbrukaren gör allt för att få mer av drogen, trots att han eller hon vet att det kan kosta både familj, hälsa och arbete.

AAS påverkar samma signalsubstanser (bland annat dopamin) i hjärnan som både heroin och centralstimulerande droger. Det är därför sannolikt att missbruk av AAS framkallar samma psykiska beroende som dessa droger – alltså en längtan efter det välbefinnande som drogerna ger. Detta betyder att även om man inte märker det fysiska beroendet av steroider kan man vara psykiskt beroende av dem. Det är även bevisat att AAS gör hjärnan känsligare för andra droger som alkohol och centralstimulerande substanser.

Vanliga psykiska biverkningar av AAS

  • ”Kort stubin” och aggressivt beteende.
  • Introvert beteende och undvikande av sociala sammanhang.
  • Svartsjuka, misstänksamhet och paranoida idéer om exempelvis otrohet hos partner.
  • Periodvis stark ökning av sexuell egocentrering. Den sexuella aktiviteten handlar ofta om kontroll av partnern samt prestation och självbekräftelse. Detta är ofta kopplat till en extrem fixering vid utseende och träningsresultat.
  • En stark och positiv känsla av att klara av allt, att vara bäst i världen och en känsla av att vara oövervinnelig. De egna prestationerna och utseendet är centrala och många umgås bara med likasinnade.
  • En ”jag vet bäst-attityd” som kan vara ett försvar mot kritik och påverkan från till exempel anhöriga, men också ett sätt att rättfärdiga sina egna handlingar.
  • Humörsvängningar: ena stunden glad och självsäker, andra stunden misslyckad och deprimerad.
  • Nedstämdhet och depression.
  • Bortförklarande av muskeltillväxt och märkbara biverkningar.
  • Allvarliga psykiska sjukdomar som depression, psykos, paranoia (förföljelsemani) och schizofreni förekommer.
  • Negativa fysiska reaktioner som huvudvärk, muskelkramp och liknande kan öka lusten att snabbt påbörja en ny kur och därmed öka risken för ett fördjupat missbruk. 

  • Skev kroppsuppfattning, så kallad megarexi. Ofta har personer med megarexi en låg självkänsla, och syftet med träningen är att bli så stor som möjligt. Megarexi kan leda till svår ångest och depression. Överträning med risk för skador är inte ovanligt. Megarexi kan också leda till en mycket riskfylld kosthållning med förändringar i ämnesomsättningen som följd. Ett orimligt intag av kosttillskott är en annan riskfaktor. 


 

 

Lagar och kontroller

Dopningslagen 

Lagen om förbud mot vissa dopningsmedel trädde i kraft den 1 juli 1992 och ändrades 1999 då även själva bruket förbjöds. I dag är den svenska lagen hårdast i världen eftersom bruk och i vissa fall innehav är lagligt i andra länder som har en dopningslag.

Vid beslag av olagliga preparat är det viktigt att särskilja olika preparat: dopningsmedel regleras i dopningslagen, narkotika i narkotikastrafflagen och läkemedel i läkemedelslagen. Dopningslagen omfattar fyra olika substansgrupper;

  1. syntetiska anabola steroider

  2. testosteron och dess derivat
  3. tillväxthormon
  4. kemiska substanser som ökar produktion eller frigörelse av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon.

All hantering av Anabola androgena steroider, förutom för medicinskt eller vetenskapligt ändamål, är förbjudet. Anabola androgena steroider får alltså inte; införas till landet,
överlåtas, framställas, förvärvas i överlåtelsesyfte, bjudas ut till försäljning, innehas eller brukas. Den som uppsåtligen bryter mot lagen kan dömas för dopningsbrott till fängelse i högst sex år.

Polisen kan göra dopningskontroller på träningsanläggningar med stöd av den förundersökning med tillhörande rättsregler som finns i rättegångsbalken (RB).

En dopningskontroll utifrån rättsreglerna i RB bygger på att en skälig misstanke om att brott har uppkommit enligt dopningslagen och att polisen har inlett en förundersökning.

Misstanken kan gälla överlåtelse, innehav eller eget bruk. Vid kontrollen använder polisen möjligheten till de tvångsmedel som finns reglerade i RB, exempelvis husrannsakan, kroppsbesiktning eller kroppsvisitation. Vilket eller vilka tvångsmedel som används beror på vilket brott misstanken avser och vad som anses relevant för den aktuella förundersökningen.

Vid en förundersökning får polisen tillträde till den aktuella träningsanläggningen efter beslut om husrannsakan av förundersökningsledaren (polis eller åklagare). Under dopningskontrollen kontrolleras de personer som vistas på träningsanläggningen utifrån tecken och symtom på missbruk eller misstanke om hantering av anabola androgena steroider (AAS). Polisen gör en bedömning, genom att väga samman olika tecken, symtom och annan relevant information tex tips, för att se om det finns en eventuell skälig misstanke om dopningsbrott. Ifall det finns en skälig misstanke startas en förundersökning varvid RB:s regler om kroppsbesiktning, kroppsvisitationer eller husrannsakan kan tillämpas.

Vid skälig misstanke om eget missbruk av AAS får den misstänkte lämna ett urinprov. Detta kan ske på träningsanläggningen eller på en polisstation. I samband med urinprovet håller polisen ett förhör med den misstänkte samt delger vilken brottsmisstanke som är aktuell. När förhöret är klart beslutar förundersökningsledaren om den misstänkte ska friges. Urinprovet skickas sedan till Rättsmedicinalverket för analys. Analysresultatet är klart efter cirka 4 veckor då det tillsammans med övrigt utredningsmaterial delges den misstänkte. Om analysresultatet är positivt överlämnas ärendet till Åklagarmyndigheten för straffbedömning. Vid ett negativt analyssvar avskrivs misstanken och ärendet läggs ner.

Polisen har även befogenhet att utföra ovanstående dopningskontroller på föreningsdrivna träningsanläggningar eller annan plats vid skälig misstanke om brott.

                                                                                                                  Idrottens antidopingreglemente 

Idrottens dopningsregler gäller globalt. Det regelverk som hela världens idrotter och länder ska följa kallas World Anti-Doping Code (WADC). Under WADC finns ett antal standarder som också är tvingande regler. WADC och dess standarder motsvaras i Sverige av idrottens dopingreglemente och de föreskrifter som är kopplade till detta. Idrottens dopning- reglemente är fastställt av Riksidrottsförbundet. Alla länder och idrotter som har anslutit sig till WADC måste införa dess standarder i sina regler och stadgar.

WADC handlar om idrottsutövarnas rätt till en dopningsfri idrott. I koden harmoniseras reglerna mellan olika internationella idrottsförbund samt nationella antidopningsorganisationer och olympiska och paraolympiska kommittéer. I förlängningen handlar det även om en harmonisering mellan stater. Regeringar världen över har medverkat i framtagandet av koden liksom till att utarbeta internationella konventioner som stödjer idrottens arbete enligt denna kod. De gemensamma globala dopningsreglerna stärker rättssäkerheten både för enskilda idrottsutövare och idrottsorganisationer.  

Riksidrottsförbundet (RF) har sedan tidigt 80-tal och fram till 2016 utfört ca 95 000 dopningskontroller. Inom idrottsrörelsen i Sverige finns en utbredd och accepterad antidopningskultur. Denna kultur är en grundförutsättning för ett lyckat antidopningsarbete. RF bedriver under namnet Svensk Antidoping ett aktivt antidopningsarbete genom utbildnings- och informationsinsatser. Detta sker på alla plan inom den egna organisationen som omfattar 71 idrotter och 20 000 föreningar med totalt ca 3 miljoner medlemmar. Riksidrottsförbundet samverkar också med andra aktörer i samhället som har eller vill ta ett ansvar i frågan.

Varje år tas cirka 3 500 oannonserade prover på svenska aktiva idrottsutövare under tävling och träning i Sverige. Därutöver tas ett antal hundra prover beställda av andra nationer eller internationella idrottsförbund. Proverna tas som urin- eller blodprov. Aktiva medlemmar i den svenska idrottsrörelsen, eller personer som representerar svensk idrottsorganisation i landslag eller liknande, är alltid skyldiga att lämna prov på uppmaning av en dopningskontrollfunktionär som är ackrediterad och legitimerad enligt WADC. Om man av någon anledning vägrar att testa sig, räknas det som en dopningsförseelse vilket leder till anmälan och eventuell avstängning.

Hur provtagningen går till är reglerat i detalj, bland annat för att säkerställa rättssäkerheten för idrottsutövaren. Proverna skickas för analys till Dopningslaboratoriet på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge som är ett av världens 35 laboratorier som är ackrediterade av WADA.

Det är WADA:s lista över förbjudna substanser och metoder som anger vad som är dopning enligt idrottens regler. Varje idrottsutövare ansvarar själv för det hen intar och för vad som hittas i ett dopningsprov. Röd/gröna listan som finns på rf.se/antidopning är en sökfunktion som kan vara till god hjälp för att kontrollera vilka läkemedel som är förbjudna.